Tyskland

Tar en liten paus i städandet, pysslandet och packandet för att skriva några rader här.
Är sjuk, igen. Tydligen blev jag inte riktigt frisk från halsfluss-tjofräset jag hade för en månad sedan, utan det utvecklades till ett virus och går alltså inte att göra något åt, utom att vila och låta det härja klart.
Känns som jag har ett sånt där skitjobbigt gäng, som inte fattar att festen är slut, i kroppen. Ni vet, de som sitter kvar och dricker sina öl, fastän nästan alla andra har vinglat hemåt och man själv bara vill gå och lägga sig.

Anywho.
Imorgon far jag och Fredrik till Tyskland. I en bil. Vi ska till Meinz(?) och hälsa på den kanadensiska Stehp. Dessutom ska vi gå på julmarknad (hurra!) och åka till Lübeck för att handla.
Ska bli himlans mysigt, även om jag är nervös som fan. Kommer bli tvungen att köra bil, vilket jag HATAR. Och det känns lite konstigt att vara borta från Krokus och Tingeling i fyra dagar. Skittöntigt, jag vet, men så är det.

Och nej, jag tar inte emot spritbeställningar.

Auf Wiedersehen!

Halloween, Lucia och jul

Sist jag skrev skulle vi fira Halloween på jobbet. Kan meddela att det blev väldigt lyckat. Vi blev överösta med beröm från föräldrarna, som ju verkligen uppskattar hur mycket arbete vi lägger ner för att göra något kul för deras barn.

Veckan därpå satte vi igång och övade på julsångerna till Lucia. Lite väl tidigt, kan kanske tyckas, men att börja långt i förväg är ju det enda sättet att lära barnen. Vi kan ju inte dela ut texter, direkt!
Nu, två veckor innan, sjunger vi tillsammans hela dagis två gånger om dagen. Och kidsen tycker ju klart att det är hur kul som helst.
Det är så härligt att se de allra minsta som ännu inte sjunger (eller knappt ens pratar) göra rörelserna till sångerna; "I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut..." "...korinter till ögon och hattarna på sne´...", ja, ni minns säkert.
På Luciadagen håller vi till i aulan på en närliggande skola. Vi dekorerar scenen med tyg och lampor, riggar mickar och ljus. På eftermiddagen kommer föräldrar, syskon , mor-och farföräldrar och tittar på när barnen (och fröknarna) sjunger och naturligtvis bjuds det på lussefika.
Det brukar bli en väldigt mysig och rolig dag, om än smått kaotisk eftersom barnen är så uppe i varv. Det går knappt att få dem att somna på vilan för att de är så spända.

I övrigt firas juletiden på vårt dagis med pyssel; neilikeapelsiner, smällkarameller, julkort och pastaänglar, det bakas pepparkakor och stöps ljus, barnen får även klä julgranen och träffa Tomten och berätta vad önskar sig till jul.
Jag, julälskare som jag är, tycker att det är en helt underbar tid. Att få hålla på och julpyssla och prata om julen varje dag och få betalt för det är ju helt oslagbart!
Det lite som när jag spelar teater med barnen; att få dela det man älskar med någon annan och på något sätt sprida det vidare.


Kan garantera mer julblogg framöver.

Denna dagen, ett liv?

Idag har jag verkligen trivts med mitt jobb. Dagen har varit annorlunda, trygg och varierande.

Imorgon firar vi Halloween på jobbet, så vid halv nio i morse slängde vi ut alla barnen i trädgården, för att jag, Jens och Jenny skulle kunna börja förbereda.
I vanlig ordning klär vi in de två rummen i tyg och målningar för att förvandla dem enligt årets tema. I år kör vi Sagoskogs-tema.
Så ateljén blev med hjälp av svarta, gröna och silvriga tyger en trollkula, där Jenny ska sitta utklädd till trollgumma.
I det andra rummet skapade Jens en helt otrolig skogsglänta av målade kulisser och riktiga träd (grenar, egentligen, men inomhus känns det som stora träd) och mängder av löv. Där inne ska jag vara dryad.
Ska bli riktigt, riktigt kul. Helt galet mycket jobb för en eftermiddags underhållning, men ska det göras, ska det fanimej göras ordentligt!

Efter mat och vila kom det en tjej på studiebesök, typ. Hon går någon dramapedagog-utbildning och ville komma och höra hur vi jobbade med drama med så små barn, så jag visade henne runt och berättade om vår verksamhet och mitt arbetssätt. Kände mig jävligt professionell, på ett helt annat sätt än när jag gräver broar i sandlåda, kan jag säga!

Sedan fortsatte Jens och Jenny fixa övervåningen. Tanken var att jag skulle hjälpa till, men jag blev sittandes med en tjej som var jätteledsen för att hennes katt hade dött. Stackars tös, hon grät tills hon somnade i mitt knä.

Det sista jag gjorde innan jag gick hem för dagen var att ta hand om en flicka som kräktes. Hoppas innerligt att det inte är magsjuka, för då vet vi ju vad jag kommer att göra i helgen...!

Så. Det här var min dag i korthet. En dag då jag jag återigen fått svar på den ständiga frågan "Varför gör jag det här?"

Nu ska jag gå och öva mig på att sminka mig till dryad.

Tips! Det finns fantastiskt mycket bra musik i Sverige, mycket av det på AllEars.se

Daniel Breitholtz

Någon undrade varför jag har länkat till Daniel Breitholtz blogg här (för er som inte vet är Daniel en av "medlemmarna i Juryn" i Idol). Jag ger er ett par utdrag ur ett av hans blogginlägg som anledning:

"Hamnade igår bredvid en tjej på ett övergångsställe som nynnade på ”No Scrubs” med TLC. Jag kom fram till att det är en skön gammal klassiker och jag nynnade med henne under ett par sekunder i låten. Hon tittade då på mig som om jag hade ett par kromosomer för mycket och som om hon aldrig sett ett mer underligt beteende. Varför är det okej att hon nynnar, ute publikt, vid ett övergångställe med en hord av främmande människor närvarande… men jag är fucking Rain Man om jag nynnar med på samma låt? Nynnade på låten hela dagen och såg det lite som hämnd."

Om att fylla 30 och vara singel:
"Visst är det så att jag stundom tycker att det är trevligt att vara singel. Man kan göra precis vad man vill, när helst man så önskar... men samtidigt har jag typ ont i min livmoder för jag inte har fru och barn."



Han skriver helt enkelt jävligt bra och roligt. Om ni inte har varit inne och läst, så gör det. Nu.

Tankar från en lekplats

Livet leker. Livet suger. Livet går vidare. Sånt är livet.

Vi har 50 barn dagiset där jag jobbar. Den här veckan har ungefär hälften av dem varit sjuka. Det härjar någon grym och jävligt seg feber bland barnen. Kul och vara tre år och ligga hemma i en vecka med 39- 40 graders feber. Fast värst är nog 2-åringen med öroninflammation på båda öronen + lunginflammation. Härligt.

Varje vecka packar vi ner fika och en jävla massa snorpapper och plåster och går med alla barnen till Sagoängen (underbart namn) på Galgberget (mindre underbart namn, om än mer logiskt).
Sagoängen är en av de finaste och bästa lekplatserna i staden, tycker jag, och barnen älskar att gå dit. Det är så härligt vara där. Att se sig om och ta in allt som händer.
Ett gäng leker pirater på de stora stockarna som ligger där. Vid gungorna puttar några 3-åringar fart på minstingarna, 1-åringarna. "Snabbare, snabbare!" hörs från cykelkarusellen, där barn cyklar runt, runt och trampar det fortaste de kan. Vid snurrgungan står en fröken och snurrar de mer våghalsiga barnen, till deras tjut av skräckblandad förtjusning. En annan fröken leker monster med en stor grupp barn och jagar dem runt hela lekplatsen. Och överallt dessa skratt, dessa skrik av glädje.
Jag ser mig omkring och tänker: Jag älskar mitt jobb.
Jag älskar de här barnen. Vartenda ett av dem.
Jag tittar på ett av de där barnen som har en lite extra speciell plats i mitt hjärta och tänker: Om jag kan älska någon annans barn så här mycket, hur kommer jag då känna om jag får ett eget?

Läskigt.

Kaos a la Baz Luhrmann

Just nu känns det som om Baz Luhrmann regisserar mitt inte. Tankar och bilder, musik och repliker- allt hoppar hit och dit, högt, snabbt och skränigt.
Dåtid- saker som hänt, sagts och gjorts, blandas med ett tiotal alternativa framtider och mitt i allt står jag, med allt jag skulle ha sagt och gjort, med allt jag borde säga och göra, med allt jag inte vågar eller orkar.

Hur säger man till någon man älskar
Du behandlar mig illa, sluta med det, annars kan jag inte ha dig i mitt liv.
Hur förklarar man
Jag vet att du älskar henne, men jag älskar dig också och jag mår dåligt av det här.
Hur finner man styrkan att säga
Stopp, inte mer.

Det är något jag aldrig har förstått.

Jävla bror.

Aftontankar

Reflektioner över den senaste veckan:

* Att vara sjuk suger, såklart, men om man ska vara sjuk är det på hösten man ska vara det. Minimal ångest över att ligga i soffan och titta på film och skita i allt annat.

* Mitt jobb är underbart och kollegerna är fantastiska. Vi har väldigt kul ihop, men kanske jobbar vi inte lika bra ihop? Måste funderas mer på.

* Barn drabbas också av höstdepressioner. De blir då allmänt odrägliga mot allt och alla.

* Idol är förvånansvärt bra och lätt att fastna i. Heja Daniel!

* Regn som smattrar mot fönstret är bland det mysigaste och mest rogivande som finns.

* Man kan gå på Amnesty utan att handla tvångsmässigt.

* Hot Fuzz är den bästa filmen på länge. Se, skratta och förundras.

* Att ha en 2-åring i knät är ett bra sätt att förhindra att man fryser när man är ute en regnig oktobereftermiddag.

* Jag firar alldeles för sällan. I lördags firade jag dock min katt Krokus inflyttningsdag. Det var ett år sedan hon kom till mig. Hon och systern Tingeling fick en stor tallrik fisk och jag sjöng "ja, må hon leva...".








Tingeling och Krokus.









Det var allt för denna gången, hej!